Glaskonst kan kännas nästan magisk. Färger smälter samman, ytor blir blanka och resultatet kan vara helt förtrollande. Men bakom magin döljer sig ren fysik – och om man ignorerar den slutar det ofta med att verket spricker.
En fråga som ofta återkommer hos både nybörjare och mer erfarna glaskonstnärer är:
Varför kan man inte blanda Bullseye- och Oceanside-glas?
Svaret ligger i något som kallas COE.
Vad betyder COE inom glaskonst?
COE är en förkortning för Coefficient of Expansion, på svenska utvidgningskoefficient. Det är ett mått på hur mycket glaset utvidgar sig när det värms upp i ugnen och hur mycket det drar ihop sig igen när det kyls ner.
Inom glaskonst är COE helt avgörande. Allt glas som smälts samman i samma projekt måste ha samma COE-värde. Om inte uppstår spänningar i materialet, vilket nästan alltid leder till sprickor eller brott.
Bullseye och Oceanside – två olika COE-system
De två vanligaste glastyperna för ugnsbränd glaskonst är Bullseye och Oceanside:
- Bullseye Glass har COE 90
- Oceanside Glass har COE 96
Skillnaden mellan COE 90 och COE 96 kan verka liten, men i praktiken är den stor. När glaset värms upp utvidgar COE 96 sig mer än COE 90. När det kyls ner drar COE 96 ihop sig mer. Denna skillnad i rörelse skapar inre spänningar som glaset inte klarar av.
Vad händer om man blandar Bullseye och Oceanside?
Om Bullseye-glas och Oceanside-glas används tillsammans i samma bränning blir resultatet ofta:
- Sprickor i glaset
- Brott som ibland visar sig först efter dagar eller veckor
- Ett försvagat verk som inte är hållbart över tid
Detta gäller oavsett glasform. Skivor, frit, pulver, stringers och dichroiskt glas har alla en COE, och en enda inkompatibel glasdel räcker för att förstöra hela verket.
Varför finns det olika COE-värden?
Olika tillverkare arbetar med olika glasrecept, vilket naturligt ger olika utvidgningskoefficienter.
Bullseye (COE 90) är känt för att vara ett mer ”styvt” glas som behåller form och detaljer väl i ugnen. Färgpaletten är ofta djup, mättad och konstnärlig, och glaset smälter vid något högre temperaturer.
Oceanside (COE 96) är generellt mjukare och flyter lättare i ugnen. Färgerna är klara och rena, och glaset är ofta något mer prisvärt. Inget av systemen är bättre än det andra – de är bara olika och ska användas var för sig.
När spelar COE ingen roll?
COE är endast relevant när glas smälts samman med värme. Vid tekniker där glaset inte bränns samman i en ugn spelar COE ingen roll.
Det gäller bland annat:
- Tiffany-arbete med kopparfolie
- Kall montering
- Mosaik utan ugnsbränning
Här hålls glaset mekaniskt samman, och därför uppstår inte de spänningar som man ser vid varmt glas.
Vanliga misstag – och hur du undviker dem
- Ett vanligt missförstånd är att små mängder glas inte gör någon skillnad: ”det är ju bara lite frit”. Frit, pulver och stringers har samma COE-problematik som glasskivor och kan orsaka sprickor.
- En annan klassiker är upplevelsen av att ”det fungerade ju förra gången”. Sprickor kan uppstå långt efter bränningen och är inte alltid synliga direkt. Detsamma gäller dichroiskt glas, där COE beror på glasbasen.
En bra grundregel är därför att alltid hålla COE 90 och COE 96 fysiskt åtskilda i verkstaden, märka glas och förvaring tydligt och alltid kontrollera COE innan glaset placeras i ugnen.
Slutsats: Ett verk – ett COE
Glaskonst rymmer stor kreativ frihet, men COE är inte förhandlingsbart. Bullseye (COE 90) och Oceanside (COE 96) kan inte användas tillsammans i samma ugn.
När du håller dig till ett COE-system per verk minskar du risken för sprickor, får mer hållbara resultat och sparar både tid och material. Det ger arbetsro och möjlighet att fokusera på det viktiga: att arbeta med glas och skapa verk som håller – och som du kan glädjas åt under många år framöver.